1. Disponentvillan
Disponentvillan byggdes 1908 och planerades med hänsyn till att man där skulle kunna ta emot besökande kunder och leverantörer men även släkt och vänner. Villan innefattar 20 rum och förutom boende för familjen Nylander och deras besökare hade man på första plan kontor där brukspatron och vissa anställda vid bruket arbetade.
Disponentvillan var för sin tid mycket modern, den värmdes upp med både kakelugnar och centralvärme. I huset fanns en varmvattenpanna för centraluppvärmning, 38 radiatorer samt elektricitet. Inredningen var mycket påkostad och väggarna dekorerades med gipspilastrar, väggpaneler och kolonner i ek. Utöver påkostade tapeter i många rum färgsatte man med vitt och guld.
Axel Nylander skriver i sin bok ”Strömsfors Bruk under 100 år” (1959) att ”en nutida bruksdisponent skulle vara tacksam för en mindre bostad”. Familjen Nylander bodde kvar i villan in på 1980-talet då den och allt lösöre såldes. Villan köptes under 2014 av Hökerum Bygg AB som har återställt den till sin forna glans, läs mer här >>>
2. Verkstaden
Verkstaden uppförd 1896-1897 var hjärtat i verksamheten vid Strömsfors Bruk. Verkstaden är 54×19 meter. Verkstaden är uppförd i tegel på en huggen naturstensgrund och har en för 1890-talet tidstypisk utformning med dekorativa mönstermurningar och många och stora småspröjsade fönster. Smedjan på den västra gaveln byggdes till i början av 1900-talet.
Verkstaden ägs idag av Licato Anläggningar AB och har genom varsamma renoveringsarbeten förts in i den moderna eran, läs mer här >>>
3. Sågen
Sågen är byggd 1934 och användes för sågning av den del av de årliga avverkningar Strömsfors Bruk behövde i den egna verksamheten. Läs mer under punkt 9 ”Ladugården, jordbruket och skogsbruket”.
4. Gjuteriet
På denna plats stod det till Strömsfors Bruk hörande gjuteriet. Bygganden uppfördes på 1890-talet i samma stil som verkstaden men revs någon gång under 1980- eller 1990-talet.
5. Smedjan
Smedjan är en del av den gamla verkstaden (en tillbyggnad på verkstadens nedre gavel) och har även den renoverats.
6. Garaget
Garaget är byggt någon gång under 1910- eller 1920-talet och är uppfört i samma stil som Strömsfors Kraftstation. David Nylander köpte sin första bil, en Oakland, 1912, men tog sitt kompetensbevis för att köra först den 16 september 1913 samtidigt med sin privatchaufför David Söderlund. David Söderlund var den som rattade David Nylander runt i Sverige och tog hand om bilarna. David Söderlund har berättat att det fram till 1917 inte förekom särskilt många långkörningar med allteftersom Strömsfors Bruk växte och David Nylander kom med i olika instanser och föreningar ökade resorna. De körde ofta till Stockholm, Göteborg och Vänersborg, resor som tog lång tid då vägarna inte var de bästa och bilarnas kapacitet inte i närheten av vad vi har idag. Bilarna var på denna tid öppna med sufflett och vintertid kunde det bli riktigt kallt när man skulle färdas längre sträckor.
7. Strömsfors Kraftstation
Vid Strömsfors Bruks bildande var vattenfallet indelat i två delar för att man skulle kunna använda sig av vattenhjul, ett för kvarnen och ett för sågen och smedjan. Vattenhjulen var i drift fram till 1930 då hela den ursprungliga anläggningen revs och skrotades. Man startade sedan en modernisering av vattenkraftanläggningen.
En ny damm uppfördes helt i sten, med luckor och skibord. Kraftkanalens sidor påbyggdes så att den övre vattenytan framfördes till turbinkamrarna vid fallets nedre del. En ny avloppskanal utgrävdes också. Arbetet utfördes med brukets egen personal. Två turbiner och generatorer installerades, de lämnade maximalt 300Kw och kraften användes helt inom bruket.
1939 tog Assmans vatten sig väg under tilloppskanalen så att en omfattande ombyggnad måste ske. En provisorisk elledning framdrogs från den till Uddebo AB hörande högspänningsledningen, så att kanalen kunde torrläggas men verkstadsdriften fortgå. Kanalbotten utschaktades och en hel betongbotten gjuts vilket gjorde kanalen till en cirka 100 meter lång betonglåda. Detta arbete blev färdigt precis när andra världskriget bröt ut och arbetsstyrkan skingrades genom militära inkallelser.
Kraftstationen har under senare år renoverats och är numera helautomatiserad. Produktionen ligger årligen på 1,5 GWh som levereras ut på det allmänna elnätet. Turbinerna, generatorerna och dammen har under 2000-talet renoverats men är de ursprungliga från moderniseringen på 1930-talet. Strömsfors Kraftstation ägs idag av Licato Anläggningar AB.
Till Strömsfors Bruk hörde en brandstation, Strömsfors frivilliga brandkår bildad 1937, samt en tvättstuga öppen för allmänheten. Båda huserade i kraftstationsbyggnaden.
8. Rättarebostaden
Rättarebostaden ägdes tidigare av Strömsfors Bruk och hörde till verksamhetens jordbruk. Rättaren var förman på jordbruket. Den första rättaren som bodde här var Alfred Svensson, han började sin bana som kusk 1894 men avancerade till rättare 1913. 1921 erhöll han medalj för lång och trogen tjänst. Rättarebostaden och ladugården ägs idag av en privatperson.
9. Ladugården, jordbruket och skogsbruket
Till Strömsfors Bruk hörde även jordbruk och skogsburk. Det var nödvändigt för att kunna tillhandahålla jordbruksprodukter till de anställda och foder till dragdjuren. När Anders Josef Larsson köpte den första marken i Strömsfors hörde till denna en del jord- och skogsmark och under åren köptes ytterligare mark till.
Ladugården byggdes 1905 och ombyggdes och moderniserades i två omgångar, 1938 och 1946. Det fanns plats för 20 kor och 3-4 hästar i ladugården. Mjölken såldes till de anställda vid bruket och eventuellt överskott levererades till mejeriet i Tranemo. På gården Stuvered, cirka 6 kilometer från Strömsfors mot Tranemo, bedrevs också jordbruk tillhörande Strömsfors Bruk. Här fanns 13 kor, 2 hästar och en särskild byggnad för grisuppfödning. På grund av avstånden mellan brukets gårdar blev det med tiden dyrt att bedriva jordbruk, transporterna mellan gårdarna i kombination med ökade löner gjorde att jordbruket avvecklades undan för undan och under 1950-talet var större delen av brukets odlade jord utarrenderad.
Till Strömsfors Bruk hörde 316 hektar skog. Under andra världskriget förelåg leveranstvång av eldved och skötseln av skogen blev under krigsåren eftersatt. 1948-1958 vidtogs omfattande åtgärder för att bevara skogsbruket, efter hyggesrensning planterades 130600st plantor av tall och gran. De första åren under denna period var det dock ont om plantor och man sådde då 38kg blandfrö.
Under åren krigsåren 1940-1945 rådde stor brist på fordonsbränsle och man framställde då bilkol i Strömsfors. Råmaterialet var lövträd, mest björk och al, som växte utmed diken och bäckar. En hel del växtlighet som man inte ville ha blev på detta sätt undanröjd varför kolningen gav ett gott resultat även om själva koltillverkningen inte var någon lukrativ affär. ”Strömsfors lövkol” var emellertid en förstklassig produkt som man kunde sälja utan svårighet.
En mindre del av de årliga avverkningarna sågades i sågen på Strömsfors Bruk som byggdes 1934. Detta virke användes huvudsakligen för eget behov. De avverkningar som man inte sågade på bruket såldes på rot till andra sågar.
10. Parken, handelsträdgården och växthusen
Till disponentvillan hörde en vacker park som undan för undan utvidgades tills man slutligen hade en växthusanläggning som sedermera utvecklades till en handelsträdgård med egen anställd personal. Tyvärr var jordmånen och klimatet i Strömsfors inte så lämpat för denna typ av verksamhet men då alla vackra blommor och träd bidrog till trevnaden upprätthölls verksamheten. Parken sträckte sig förutom runt villans trädgård även ner till kraftstationen där man på 1940-talet anlade tolv rosenrabatter och en damm med en fontän omgiven av fyra vattensprutande grodor. 2-3 trädgårdsmästare arbetade med att underhålla parken, på sommaren var de ännu fler.
Trädgården vid Strömsfors Bruk anlades av Rudolf Abelin, bland annat känd som mannen bakom Norrvikens Trädgårdar i Båstad. En ganska omfattande brevväxling mellan Rudolf Abelin och David Nylander finns bevarad, av den framgår att David Nylander sökte upp Rudolf Abelin efter ett besök i Båstad och bad denne om hjälp med anläggandet av sin egen park.
11. Husen vid handelsträdgården
Vid handelsträdgården fanns ett murat hus som fungerade som handelsträdgårdens affär, ett antal växthus samt en fastighet med två lägenheter där trädgårdsmästare och annan personal bodde.
12. Mjölnarbostaden
Öster om disponentvillan ligger mjölnarbostaden från 1859, också kallad ”Rakels stuga” efter dess sista invånare. Mjölnarbostaden är det äldsta huset i Strömsfors. Mjölnarbostaden har renoverats av Hökerum Bygg och är en nu en del av verksamheten i Villa Strömsfors i form av hotellrum.
13. Kvarnen
Kvarnen uppfördes 1936 för Strömsfors Bruks räkning. Kvarnen omfattade ett kvarnverk med kvarnstensaggregat, en dubbel valsstol, en spetsmaskin, en triör, en havrekross och plansikt. På 1930-40 talen användes kvarnen även för att torka slangar i, från översta våningen hängdes slangarna ut på tork. Kvarnen är idag privatägd.
14. Gamla disponentvillan
Gamla disponentvillan uppfördes 1859 av grundaren till Strömsfors Bruk Anders Josef Larsson. Villans ursprungliga placering var på södra sidan av Assman och kraftkanalen. Bygganden var i då två våningar varav brukspatron och hans familj bodde på övervåningen och undervåningen tjänade som kontor. 1911 togs villan ner och flyttades till norra sidan av landsvägen där den står idag. Byggnaden moderniserades då och byggdes om till arbetarbostäder. Gamla disponentvillan ägs idag av Byar & Kvarter, läs mer här >>>
15-16. Kapellet, klockstapeln och kryptan
Kapellet uppfördes åren 1916-1917 och byggnationen bekostades av Oskar och David Nylander. Den första gudstjänsten hölls här den 22 mars 1917. Kapellet användes även till andra ändamål såsom filmvisning och föredragshållande. 1919 överlämnade David och Oskar Nylander ägarskapet av kapellet till Strömsfors Kapellstiftelse som ställdes under överinseende av Svenska Kyrkan. I januari 1921 beslöt stiftelsens ordförande att kapellet skulle tas i stadigvarande bruk för kyrkliga ändamål, invigningen förärades av biskop E.H. Rodhe den 26 juni 1921.
Den 11 juli 1921, då David Nylander fyllde 60 år, överlämnade hans vänner ett insamlat belopp som utgjorde grundplåten för klockstapeln som uppfördes 1922. Klockorna tillverkades av gjutstål hos Bochumer Verein i Tyskland och ringning skedde första gången till gudstjänsten den 14 oktober 1923.
I samband med klockstapelns uppförande byggdes under densamma en gravkammare, den invigdes av kyrkoherde Hjalmar Lindholm den 24 augusti 1924. Här ligger Oskar, David, Axel och Axel-Uno Nylander samt andra medlemmar ur familjen Nylander begravda.
Kapellet avkristnades 2019 och är idag privatägt.
17. Skolan
Då Strömsfors Bruk bildades fanns det i Åstarp, cirka 2 kilometer från Strömsfors, en småskola och vid Örsås kyrka en folkskola. Folkskolebarn i Strömsfors promenerade de 8 km till Örsås varannan dag. På grund av avstånden till skolorna var det ett allvarligt önskemål att få en fast folkskola i Strömsfors. Skolbyggnaden byggdes 1921.
Skolan i Strömsfors stängdes dock 1948 och undervisningen koncentrerades till en central skola i Örsås. Till skolbyggnaden hade Oskar och David Nylander skänkt tomtmark och bidragit med 10 000kr, detta hindrade dock inte kommunen att 1948 sälja skolfastigheten till enskilda personer för bostadsändamål. Skolan är än idag privatbostad.
18. Ingenjörsvillan
Ingenjörsvillan byggdes 1912 av Strömsfors Bruk och 1913 flyttar ”Svenskes” uppfinnare ingenjör Richard Högfeldt in. 1944 byggs villan om till två lägenheter och bebos sedan av flera olika personer med anknytning till Strömsfors Bruk. Även Kerstin Nylander, änka efter Axel Nylander, och deras dotter Brita Nylander bodde här under en tid. Villan är idag privatägd.
19. Strömsfors Hotell
Hotellet uppfördes 1904 i samband med att järnvägen kom till Strömsfors. Hotellet fungerade, förutom som just hotell, även som mötesplats för både besökande och boende i Strömsfors. Högst upp i huset fanns två lägenheter som hyrdes ut till ingenjörerna på Strömsfors Bruk. I bottenplanet fanns en handelsbod. Till hotellet hörde även en servering.
Hotellet och handelsboden var i drift fram till 1990. Hotellet är innehåller idag ett antal hyreslägenheter.
20. Stationen
Järnvägen från Falkenberg, den så kallade Pyttebanan, öppnades upp för trafik i Strömsfors den 2 april 1904. Järnvägen var smalspårig med 0,891 meters spårvidd. Järnvägen hade stor betydelse för livet i Strömsfors då den underlättade både person- och godstransporter. För att rädda driften förstatligades järnvägen i två etapper, 1 april 1939 och 1 juli 1940. Den 1 maj 1961 lades järnvägen ner, rivningen av banan påbörjades omedelbart efter sista tåget och var slutförd samma år. Stationshuset är idag privatbostad.
21. Stinsens Åker
Nedanför stationshuset på andra sidan banvallen ligger Stinsens Åker, så kallad då stinsen här odlade diverse grödor såsom morötter och potatis. Även personal vid Strömsfors Bruk odlade grönsaker på Stinsens Åker.
22. Trikåfabriken och spinneriet
I denna byggnad låg trikåfabriken. Spinneriet som låg bredvid revs på 2000-talet.
23. Åstafors Kraftstation
I Åstafors har kraften i Assman som tidigare nämnts nyttjats till framförallt textilindustrin. Idag är kraftstationen privatägd och produktionen levereras ut på det allmänna elnätet.
24. Syfabriken
Huset byggdes 1906 som bostad åt Nils Ahlfors som var kamrer vid P G Larséns Trikåfabrik. Nils Ahlfors lämnar villan 1913 och byggnaden köps då av Sveriges Förenade Trikåfabriker och används som spinnmästarbostad. På 1940-talet köper Nils Josefsson fastigheten och anlägger här en syfabrik. Efter tekokrisen hamnar villan i Svenljunga Kommuns ägo och används både som pensionärslägenheter, flyktingförläggning och skolkök. Syfabriken är idag indelad i två lägenheter och ägs av en privatperson.
25. Gula villan
Villan är byggd av Axel Larsson, bokhållare och disponent vid P G Larséns Trikåfabrik. Axel Larsson var sonson till grundaren av Strömsfors Bruk Anders Josef Larsson. Villan uppfördes 1897. Villan ägs idag av en privatperson.
26. Parkering, rastplats och informationstavla
27. Gamla järnvägsbron
Gamla järnvägsbron är tillverkad av Borås Mekaniska Verkstad 1903. Järnvägsbron är idag en del av gång- och cykelbanan som förbinder Svenljunga och Tranemo kommuner.
28. Glashyttan
På denna plats uppläts 1871 en glashytta, detta i samband med att Strömsfors Bruk såldes till Limmareds Glasbruk. Man kan i bevarade anteckningar läsa att sex glasblåsare var anställda i Strömsfors: Robert Schmidt, John Modin, Heribert Dower, P-A Svan, Sven Andersson och Ludvig Ödman. Förutom de sex glasblåsarna fanns i hyttan ett antal hjälparbetare såsom smältare, skyrare, torkare och slipare. De råvaror man använde för framställningen av glas finns bokförda i detalj: lera, kisel, aska, soda, kalk, arsenik, salpeter och smalts. Inköp av råvaror och försäljning av de färdiga produkterna sköttes från kontoret i Limmared.
Glashyttan i Strömsfors medförde en del besvär för ledningen i Limmared, främst på grund av avståndet mellan det både orterna, 16km. Vid denna tid fanns ingen telefon utan all kommunikation skedde genom handskrivna brev som skickades med bud. Ett gångbud fick 50 öre för en promenad fram och tillbaka mellan Limmared och Strömsfors. De flesta råvaror till glashyttan beställdes från avlägsna orter, det man kunde hitta på nära håll var kvarts från Näfshult i Mossebo samt halm som man använde att packa de färdiga glasprodukterna i. Halm var för övrigt ofta svårt att få tag på då stora mängder gick åt till jordbruket och mycket lite fanns till försäljning för andra ändamål än som foder till djuren. Också kvalitén på Strömsforsglaset bekymrade ledningen i Limmared, av någon anledning blev glaset i Strömsfors inte helt vitt utan skiftade i en grön nyans. Vad detta berodde på framgår inte av den sparade dokumentationen men det verkar som att glaset blir godtagbart genom tillsatser i produktionen.
Glasblåsarna hade ackord på tillverkningen och det verkar vara så att de i sin tur avlönade hjälparbetarna då några löner för dessa inte påträffats i bokföringen. Några år efter Strömsfors glashyttas tillkomst blir den allmänna konjunkturen för glasvaror dålig. Fredrik Brusewitz, direktör vid Limmareds Glasburk skriver den 24 februari 1877 till Salomon Larsson i Strömsfors ”Jag beder dig giva mig ett råd om det kan vara skäl att vidare fortsätta med någon glastillverkning under dessa dåliga conjunkturer. Jag var nyss i Stockholm och där var så dött i den vägen att jag kunde nästan ingenting uträtta och nu har jag underrättelse från Salomon & Williamsson i Göteborg, med hvilket hus jag haft affärer i 25 års tid och af hvilket jag icke har skäl att befara någon osanning, om ytterligare 10 % nedsättning på allt vitt glas.” Vad Salomon Larsson svarade är inte känt men under 1878 avvecklas glashyttan i Strömsfors. Glashyttan är riven sedan många år tillbaka.